datta.blogg.se

Solen skulle aldrig mer lysa det visste hon med all säkerhet. Molnen svarta och tjocka och inte en lite strimma kom igenom.

Jag funderar mycket, alldeles för mycket enligt min man och mig själv då och då. En fundering som jag har är. Vem vore jag om mina föräldrar träffats när de var lite äldre och mer mogna och inte fått barn som unga, mamma var bara 17 år och skulle fylla 18 och pappa var 20 nyss fyllda. Ja men vem vore jag då om jag deras förstfödda dotter hade kommit några år senare? Förmodligen ingen alls för jag tror kanske att de inte hade fortsatt tillsammans om jag inte blivit till. 

Jag med min vilsna själ som ständigt undrar om jag duger, gör saker tillräkligt bra och innerst inne vet jag att jag många gånger gör allt flera gånger bättre bara för att jag har så otroligt stor press på mig själv. Kanske blir man så när man är skilsmässobarn och stora styster, det är i alla fall vad många säger. Jag är stora syster i alla lägen, i familjen älst av fem syskon, i skolan tog jag alltid hand om andra och speciellt de som for lite illa och var det någon som blev mobbad kunde jag äta mobbarna med hull och hår. På jobbet är jag också storasyster och ser till att alla har det bra, ingen ska vara utanför eller känna sig åsidosatt. I min egen familj som jag som vuxen skapat har jag nog ibland uppträtt som storasyster till min egen dotter. Under hennes tonårstid frågade min man vid ett flertal tillfällen om jag var hennes syster eller mamma när vi grälade.

Det är så lätt att tappa bort sig själv med åren. Vem är jag? Vad vill jag? Vad känner jag? 

Försöker hitta mitt borttappade jag och jag vet att jag är på god väg att finna det men behöver leta mer.

Jag älskar dig!